2015-02-22

Kristdemokraterna efter Göran Hägglund

Uppdaterat 26/2 kl 11.30. Acko Ankarbergs avhopp kom överraskande. Visserligen indikerade förhandsnomineringarna att Ebba Busch Thor hade stärkt sin ställning och att partiet görna såg en förändring. Acko Ankarberg representerade kontinuiteten, Ebba Busch Thor förändring och - sannolikt - en starkare högerprofilering. Acko Ankarberg hade goda förutsättningar att hålla samman partiet - givet att det hade funnits ett något starkare stöd för hennes person och hennes mittenposition i partiet.

Jakob Forssmed och Acko Ankarberg representerar delvis samma medlemsgrupper inom Kristdemokraterna. Att någon av de båda därför skulle hoppa av för att inte splittra rösterna sinsemellan inför Kristdemokraternas riksting senare i vår är naturligt. Ett skäl till att avhoppet komredan nu kan vara att Ankarberg uppfattar läget som att Forssmed har bättre förutsättningar att utmana Ebba Busch Thor, och att det därför är klokt att redan nu ge honom plats på scenen. Jakob Forssmed har ju varit doldisen av de tre huvudkandidaterna.

Genom avhoppet har Ebba Busch Thor ytterligare stärkt sin ställning. Men det är ännu för tidigt för henne att ta ut någon seger.
*
 I dag höll Göran Hägglund ett slags avskedstal till Kristdemokraternas partimedlemmar, på partiets kommun- och landstingspolitiska dagar i Örebro. Talet var impregnerat av socialkonservativa värderingar. Redan i sitt installationstal 2004 formulerade Göran Hägglund sin vision om ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Formuleringen inramade även hans avskedstal.

Göran Hägglund lyfte fram två utmaningar där han bedömde den kristdemokratiska rösten som särskilt viktig: uppväxtvillkoren för våra barn och unga och integrationsfrågan. När det gäller integrationsfrågan fanns i talet inga markeringar om behovet av att minska invandringen. I stället betonade Hägglund: Asylrätten är helig. Det har den alltid varit för oss kristdemokrater och det ska den alltid vara. Människor som söker skydd undan förtryck och förföljelse ska erbjudas en fristad i vårt land.


Frågan är vad som kommer att hända med Kristdemokraterna efter Göran Hägglund. I sitt tal betonade den avgående partiledaren behovet av att förnya partiets politik. En allmän bedömning är att partiet håller på att förflytta sig högerut på den politiska skalan, och att den processen kommer att fortsätta (eller åtminstone befästas) oavsett vem som blir Göran Hägglunds efterträdare. Men självklart är det inte. Mycket beror på vad som händer i de övriga allianspartierna. Kommer Anna Kinberg Batra att lyckas hålla kvar de nya Moderaterna vid den politiska mitten, eller kommer hon efter valnederlaget och interna påtryckningar att tvingas manövrera partiet högerut? I så fall minskar incitamenten för Kristdemokraterna att röra sig högerut. Men om Moderaterna håller sin position finns det gott om plats på högersidan av den politiska skalan för Kristdemokraterna att etablera sig på.

Det finns två partier i Sveriges riksdag som definierar sig själva som socialkonservativa: Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Kan då Kristdemokraterna röra sig vidare högerut utan att bli ett slags Sverigedemokraterna light? Jag tror det. Om förflyttningen högerut sker på rätt sätt. Jag skulle vilja lyfta fram åtminstone två saker som skiljer Kristdemokraterna från Sverigedemokraterna (det finns naturligtvis fler). För det första är Kristdemokraterna inte ett nationellt parti, medan nationalismen kanske är Sverigedemokraternas enskilt viktigaste värde. För det andra är Kristdemokraterna ett parti där den mellanmänskliga gemenskapen och solidariteteten väger tungt: ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter, för att citera Göran Hägglund. Men det gäller för Kristdemokraterna att vara medvetna om att de är det enda svenska riksdagsparti som befinner sig på samma sida som Sverigedemokraterna på såväl vänster-högerdimensionen som på den frihetlig-auktoritära dimensionen. Rågången måste därför hållas klar. Göran Hägglunds olyckliga flirt med populismen genom att för ett par år sedan börja prata om "verklighetens folk" var olycksbådande i det avseendet. Dessbättre har han på senare tid avhållit sig från den typen av retorik.
*
Vem blir det då som efterträder Göran Hägglund som partiledare för Kristdemokraterna? Fältet har tunnats ut. Lars Adaktusson, Emma Henriksson och Stefan Attefall har meddelat att de inte står till förfogande. Av de namn som kvarstår återfinns tre huvudkandidater i form av Acko Ankarberg, Ebba Busch Thor och Jakob Forssmed. Jag har hittills anfört att partiet kommer att välja det namn som har bäst förutsättningar att hålla samman partiet, och att Acko Ankarberg väger tungt i det avseendet. Men det är ännu för tidigt att ge en definitiv bedömning. Acko Ankarberg står för kontinuitet, och många kristdemokrater vill ha förnyelse och förändring. Unibet, som brukar ha ordning på oddsen, ger 1.60 på Acko Ankarberg och 2.30 på Ebba Busch Thor. Jakob Forssmed ger hela 8.50.

I kväll möts Acko Ankarberg och Ebba Busch Thor i SVT Agenda. Det blir intressant.

Uppdaterat kl  22.10 Inslaget i SVT Agenda med Acko Ankarberg och Ebba Busch gav inte någon vägledning om vilka politiska skiljelinjer som repektive kandidat representerar. Det var synd. När Vänsterpartiets partiledarkandidater (Ulla Andersson, Rosanna Dinamarca, Hans Linde och Jonas Sjöstedt) turnerade var det svårt identifiera politiska skillnader mellan de olika kandidaterna. Det finns en risk att Kristdemokraternas process kommer att drabbas av samma syndrom. 

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Ulf. Intressant text om kristdemokraternas utveckling. Sista stycket har du av misstag skrivit ut Sverigedemokraterna Istället för kristdemokraterna.

Ulf Bjereld sa...

Anonym 5:39 Tack för påpekandet - nu åtgärdat!

Anonym sa...

Kristdemokraterna definierar sig inte som ett socialkonservativt parti utan ett kristdemokratiskt dito. Jag tror inte du kan hitta ordet socialkonservativ i några av våra styrdokument.

Med vänlig hälsning,
Mattias J Fröding

Anonym sa...

Det är väl iofs fullt möjligt att minska på invandringen utan att tumma på asylrätten? Exempelvis genom hårdare regler för anhöriginvandring/arbetskraftsinvandring.

En annan möjlighet är naturligtvis att sjösätta regler som tekniskt sett inte tummar på asylrätten med temporära uppehållstillstånd och svårare att hämta anhöriga. Vilket naturligtvis gör Sverige mindre attraktivt men heller inte tummar på asylrätten.

Det är väl den mest sannolika riktningen för Kd och såvitt jag kan se i linje med Ulfs tankar. Såg även att EBT sade något i stil med detta härmodagen angående att lägga svensk politik närmare europeisk.

Anonym sa...

Finns det inte en risk att Kd som parti inte finns kvar om rågången mot Sd hålls så klar som du vill? Om de ska och vill växa och göra det utan att kannibalisera på alliansen så måste de ju växa på Sd:s bekostnad?

om decemberöverenskommelsen ska vara värd något för Alliansen så mer eller mindre måste man ju stoppa läckaget till sd och vända flödet. Ur den synvinkeln så är ju ett Kd som ett Sd-light närmast nödvändigt?

Anonym sa...

Jag tycker att ett grundläggande problem i Sverige är att vi har partistrukturer som i allt väsentligt är över 100 år gamla. Skiljelinjerna går därför i stor utsträckning inom partierna. Delar av s skiljer sig lite från v medan andra delar är socialliberala. Samma är det inom m, fp, c och KD. Om partierna skulle bildas idag skulle vi få en annan struktur med kanske socialister, socialliberala, marknadsliberala, värdekonservativa, nationalister och miljöutopister, där det socialliberala partiet skulle dominera. Men när det är som det är tror jag tror inte att KD kommer att röra sig mycket åt något håll helt enkelt därför att man inte tål nya fraktionsstrider. Däremot tror jag att KD går mot en restriktivare migrationspolitik. Hägglunds tal om att värna asylrätten motsäger inte detta. Den andra "humanitära stormakten" Tyskland gör det också, men på ett sätt som lockar en fjärdedel så många asylsökande per capita som Sverige, så här finns gott om handlingsutrymme. Naturligtvis kommer man inte att säga att syftet är att minska "volymerna". Men man kommer säkert att få standardfrågan om detta gynnar SD. Det får ju alla, även moderata socialdemokrater som Widar Andersson eller liberaler som Anna Dahlberg, som över huvud taget ifrågasätter nuvarande tillämpning. Svaret på frågan att det ger KD fler röster, allt annat lika.