2008-07-31

Olmerts avgång försvårar fredsförhandlingar

Ehud Olmert avgår som partiledare för det israeliska regeringspartiet Kadima och även som israelisk premiärminister. Avgången innebär att förutsättningarna för en israelisk-palestinsk överenskommelse om fred före årets slut försvagas ytterligare.

Olmerts avgång kommer inte oväntat. Anklagelserna om mutbrott och andra ekonomiska oegentligheter har gjort Olmerts position politiskt ohållbar. Nu stundar partiledarval i Kadima den 17 september - med utrikesminister Tzipi Livni och transportminister Shaul Mofaz som förväntade huvudkandidater - och därefter bildandet av en ny regering som kommer att tillträda först i slutet av oktober.

Kadima och de israeliska socialdemokraterna vill till varje pris undvika nyval, eftersom ett sådant sannolikt skulle utmynna i en valseger för högerblocket Likud och med dess partiledare Benjamin Netanyahu som ny premiärminister. Det enda som talar för nyval i Israel är om Kadima skulle kollapsa genom inre spänningar efter partiledarvalet. Kadima är ju en ny partibildning, bildat år 2005 av Ariel Sharon som en utbrytning ur högerblocket Likud och som Sharons nära nog personliga parti. Sharons insjuknande 2006 innebar därför ett stort avbräck för partiet.

En av orsakerna till att det går så trögt i fredsförhandlingarna mellan israeler och palestinier är att båda sidor plågats av svagt ledarskap. Olmert har vid sidan av sina personliga juridiska problem styrt en skör regeringskoalition med svagt politiskt stöd i Knesset. Palestinierna har å sin sida varit politiskt splittrade mellan Hamas-styrda Gaza och Fatah-styrda Västbanken. Till det kan läggas ett försvagat amerikanskt ledarskap, med avgående president George W Bush som en s k lame duck.

Ur ett lite längre tidsperspektiv är det därför bra att Olmert avgår och skapar möjligheter för ett starkare israeliskt ledarskap. På samma sätt som det är bra att vi får ett presidentskifte i USA. Därtill bör en politisk uppgörelse mellan Hamas och Fatah åstadkommas så snart som möjligt.

Men på kort sikt innebär Olmerts avgång att de pågående fredssamtalen mellan israeler och palestinier töms på innehåll. (Det samma gäller förstås samtalen mellan Israel och Syrien, där det i skrivande stund inte ens är klart om de kommer att fortsätta.). Både Tzipi Livni och Shaul Mofaz kommer att undvika att i de pågående fredsamtalen med palestinierna agera på ett sätt som försvårar för dem att för det första vinna partiledarvlaet i Kadima och för det andra att därefter bilda en majoritetsregering i Knesset. För palestinierna blir det svårt att förhandla när man inte vet vem som kommer att styra Israel om några månader.

Så det mesta talar därför dessvärre för att vi får vänta på ett genombrott i den israelisk-palestinska fredsprocessen åtminstone en bra bit in på 2009. För alla de människor som dagligen plågas och lider av denna konflikt är det ett deprimerande besked.

Tidigare i dag diskuterade jag läget i Mellanöstern efter Olmerts besked om sin avgång med Svensk Israel-informations generalsekreterare Lisa Abramowicz i P 1 Morgon i Sveriges Radio.

15 kommentarer:

Kerstin sa...

Ulf skriver:
Så det mesta talar därför dessvärre för att vi får vänta på ett genombrott i den israelisk-palestinska fredsprocessen åtminstone en bra bit in på 2009

Tänk, detta genombrott började jag vänta på omkring 1960. Nu väntar jag inte längre för jag tror inte längre att Israels styrande vill ha något sådant.

Anonym sa...

Den som väntat på genombrott sedan "omkring 1960" torde ha väntat på något mycket mystiskt. Då,innan kriget '67, fanns ju ingen israelisk ockupation av VBGR. Då var det Jordanien och Egypten som var ockupanter. Eller ska man tro att signaturen Kerstin syftade på "omkring" 1964 när PLO grundades i syfte att krossa Israel? Det hade ju blivit ett ordentligt genombrott.Vad ska man tro annat än att detta är ännu en i raddan enbenta kängsparkar i en komplicerad konflikt.

A-K Roth

Kerstin sa...

Israel betedde sig inte precis anständigt ens på 50-talet fast man inte talade om det då. Men jag menade att skriva 1970 - en felskrivning. Ber om ursäkt för denna.

Anonym sa...

Det är tjatigt, men måste tydligen upprepas... PLO och Hamas är 100% ärliga. De har i sina stadgar tydligt aviserat målet att Israel ska elimineras, ett faktum som inte går att ignorera. Detta måste Israel förhålla sig till, eller med andra ord; Israel måste förhålla sig till sina fiender som tydligt och utan minsta tvekan har målet att förinta Israel. Någon fred är alltså inte möjlig!
Israel pressas trots detta hårt av USA, EU och andra organisationer att förhandla med sina fiender om fred. Hur kan detta vara möjligt?! En tänkbar förklaring är att USA, EU m fl inte tar araberna på allvar, som om PLO:s och Hamas stadgar bara vore på låtsas...
Israel måste förhålla sig till realiteter och inte till välmenande och idealiserade fredsivrare.

BR sa...

Visst är det så anon 5.56.
Så länge det finns organisationer och nationer som både predikar och gör praktiska anstalter för Israels utplåning måste landet förhålla sig på ett adekvat sätt.
Förhandlingar om fred med Hamas är givetvis inte indicerade så länge terroristerna har kvar Israels destruktion på sitt program och inte avstår från terrorism.
På samma sätt måste Israel förr eller senare gå till offensiv mot de iranska nukleära faciliteterna och mot Irans proxy Hezbollah, nästa gång på ett smartare och mer storskaligt sätt.

G. Tikotzinsky sa...

Kerstin,

Låt oss då granska hur världen såg ut 1970:

-Öppet inbördeskrig i Jordanien mellan regeringsstyrkor och palestinska irreguljära styrkor.
-The War of Attrition mellan Israel och Egypten var fortfarande i full gång.
-Gamal Abdel Nasser var Egyptens president (till sin död i september). På hans pan-arabiska program stod att utplåna Staten Israel.
-Israel hade sedan 1969 stått under blockad av Frankrike, landets huvudleverantör av vapen. USA hade ännu inte börjat något storskaligt vapensammarbete med Israel.
-På Arafats program stod fortfarande en arabisk invasion och uppstyckning av Israel. Någon palestinsk stat var det inte talan om, eftersom PLO ännu inte uppfunnit den palestinska nationalismen.

++Och i det lugna och trygga Sverige satt Kerstin och väntade på en fredsuppgörelse mellan Israel och ??palestinierna??!!

Kerstin sa...

Här ovan har vi de israeler/fanatiska israelkramare som vill ha fred (dvs. israelisk kontroll över i stort sett halva Asien).

Inte inger de mycket hopp om fred precis.

Israel byggdes ursprungligen av terrorister, drivs och regeras fortfarande av terrorister och man kan faktiskt ifrågasätta denna stats existensrätt. England och USA m.fl. västerländska stater har stor del av skulden till att det blev så illa som det blev i det här området.

Hur kan en grupp människor utan vidare köra bort andra från deras land och sedan hävda att de har rätt till detta land, för att inte tala om rätten att utvidga det, bit för bit, genom att fortsätta att döda, trakassera och köra bort dem som bor där, och slutligen rätten att börja attackera och bomba grannstaterna?

Det borde vara nog nu. Det internationella samfundet borde säga ifrån. Gjorde det så, framför allt om USA hade den goda smaken att göra det, skulle det till slut bli fred, men inte förr.

Jag är inte antisemit. Jag är kritisk till Israels politik visavi palestinerna. Jag är kritisk till Israels rivande av palestinska hus, av deras förstörelse av palestinska odlingar, av deras stöld av vatten från palestinierna, av deras terror mot befolkningen i Gaza, av deras diskriminering av de palestinska israelerna, kort sagt av Israels aparheidliknande rasism och etniska rensning, på precis samma sätt och av samma orsaker som jag är mycket och intensivt kritisk till antesemitismen, den vi sett tidigare och alltfort kan se spår av i våra västerländska samhällen, och ännu värre så i de forna öststaterna.

Slutligen ett uttalande av en amerikansk judisk skribent, som jag fann på nätet: Antisemiter kallades förr de som hatade judar. Idag är det människor som hatas av judar som kallas antisemiter.

Anonym sa...

Bara ett exempel bland många med ignoranta och föraktfulla uttryck i Kerstins litania: "...en grupp människor utan vidare köra bort andra från deras land och sedan hävda att de har rätt till detta land..." Definitivt i min erfarenhet en markör för hejdlös och djupt satt övertygelse! Skrivet i affekt. Hemska människor, dessa. Kerstin kommer med flera märkliga anklagelser mot människor, somliga som flydde förföljelse, som återvände och drar sen upp begreppet antisemitism där ingen sådan ens nämnts av någon. Är det ett exempel på "methinks she protestest too much"?

Ett "genombrott" kom väl på 70-talet? Var inte freden mellan Egypten och Israel och återlämnandet av Sinai 1978 ett genombrott eller minns jag fel om årtalet? (Vad jag beundrar Sadat!)

Att hitta andra beskrivningar och omskrivningar av vad ordet antisemitism betyder, från det att ordet myntades i Tyskland för att försköna fenomenet judehat för över hundra år sedan och genom allmänt bruk är annars en hobby som brukar sysselsätta många israelbelackare. Och nu har Kerstin enligt vad hon själv antyder googlat och hittat en till. :) (Ingen länk dock men är det en jude som sagt det måste det ju vara sant, eller?) Hade det inte varit mer rationellt att ägna tiden till att låta informera sig bättre om andra folk, regioner och länder och deras historia, speciellt på det 70-tal hon själv skrev om? Men finns det antydan till självinsikt? Suck i "sju akter", som Janne Vängman sa!

A-K Roth, som hoppas och tror på fredlig tvåstatslösning liksom Bjereld.

BR sa...

"Israel byggdes ursprungligen av terrorister, drivs och regeras fortfarande av terrorister och man kan faktiskt ifrågasätta denna stats existensrätt. England och USA m.fl. västerländska stater har stor del av skulden till att det blev så illa som det blev i det här området."

I själva verket står staten Israel på en närmast unik statsrättslig grund efter beslut om att staten skulle bildas i såväl NF som FN.
Att ifrågasätta judarnas rätt till en egen stat är enligt EU´s Kommitté mot rasism och främlingsfientlighet(EUMC´s) "working definition of antisemitism" klart antisemitiskt liksom att antyda att Israel är ett rasistisk eller terroristiskt projekt.
Efter beslutet om att bilda staten Israel, i FN 1947 gick araberna i Palestina omedelbart till storskaligt angrepp på den judiska befolkningen, understödda av "frivilliga" från Irak och Syrien.
Det är självklart att denna femte kolonn inte kunde tillåtas få stanna kvar i Israel under landets existentiella försvar mot arabstaternas angrepp 1948.

Den judiske skribent som åsyftas påminner starkt om antingen Noam Chomsky eller statsvetaren Norman G. Finkelstein, båda rabiata antiisraeler

G. Tikotzinsky sa...

Kerstin-

Antisemitism i modern tappning??:

1. Stjäl vatten* = förgiftar brunnar
2. Israel regeras av terrorister = judiska konspiratorister

Osv. osv.

Men nu handlade det inte om anti-semitismen, ett ämne som jag sällan skriver om.

Det handlade om Kerstins uppfattning om hur världen såg ut 1970 och om det var rationellt att förvänta sig ett fredstraktat mellan Israel och palestinierna på 1970-talet.

Kerstin har en Ph.D.-examen, och jag förmodar därför att hon har forskarutbildning och en viss vana att föra diskussioner på en saklig nivå. Det är förunderligt att hon så raskt hoppar från ämnet världsuppfattningen anno 1970 till att helt oprovocerat visa upp sina fördomar mot Staten Israel och dess befolkning.

*Jag kan inte låta bli att småle åt socialisternas hyckleri. När arabstaterna nationaliserade oljekällorna på 1970-talet satt Kerstin et al på parkett-plats och applåderade med både händer och fötter. När Israel nationaliserar vattentäckterna - ja, då är det helt plötsligt stöld!!

Anonym sa...

Kerstin: "...Här ovan har vi de israeler/fanatiska israelkramare som vill ha fred (dvs. israelisk kontroll över i stort sett halva Asien)..."

Vad är det som får en skribent att med denna sorts obelagda och okunniga kollektivanklagelser hänga ut sig själv till åtlöje? Beklaglig människosyn...

Iofs onödigt ödsla tid på fanatiker men grova fördomar borde inte stå emotsagda.Min sista kommentar i denna tråd som började med en trist ensidig åsikt.Skribenten kom ut ur gareroben men det blev obehagligt och passar inte i en anständig blogg.

A-K Roth

Anonym sa...

Wow, hela 3 Israelhaverister bland kommentarerna denna gång. "Svensk Israel-information" är ett intressant fenomen. Finns det något annat land som har en sådan propagandainstitution i Sverige och som medierna alltid måste vända sig till när det handlar om just det landet? Hemska tanke att medierna skulle behöva ta reda på något själva och t ex ägna sig åt kritisk journalistik, nej lättare då att vända sig till "Svensk Israel-informations". Yummi!

Anna sa...

Jag tycker att Kerstin får alldeles för mycket uppmärksamhet här och vill istället kommentera vad Ulf skriver.

Det där med att högerpartierna (alltså Likud och längre högerut) skulle vinna valet är inte alls säkert. De senaste opinionsundersökningarna visade snarare att Tzipi Livni skulle kunna få en majoritet tillsammans med Avoda om hon vinner primaries i Kadima. Blir det Mofaz som vinner Kadimavalen så drar sig Kadima till höger och tappar väljare på vänsterkanten - och då har Netanyahu en chans att vinna.

Livni är faktiskt en av motorerna bakom Annapolis och har gjort en hel del för att möjliggöra förhandligar med palestinierna. Hon är dessutom helt clean, vilket i dagens opinionsläge i Israel är en enorm fördel.

Jag tror (och hoppas) att förhandlingarna med Syrien osv inte alls är meningslösa, och även om Likud vinner har jag svårt att se någon jordsskredsseger. Hur det än ser ut får vi en mitten-koalitionsregering, och förhandlingarna med Syrien är strategiskt viktiga för Israel och även för Syrien.

Däremot tror jag inte på några genombrott utan snarare på en seg och lång process som kräver tålamod och uthållighet. Aldrig ge upp hoppet :)

Ulf Bjereld sa...

Till Anna: Jag såg de senaste opinionsundersökningarna, och de utgör mycket riktigt ett ljus i mörkret. Israelisk politik är ju mycket mer rörlig eller instabil än den svenska politiken, vilket möjliggör snabbare opinionsförskjutningar. Så låt oss hoppas.

För övrigt: Från och med nu tillämpas bloggens kommentatorsregler ytterst strikt: kommentarerna skall ha relevans till den aktuella bloggposten och språkbruket får inte vara kränkande.

Anonym sa...

Ja, Anna och Ulf: Låt oss hoppas.

A-K