2008-06-15

FRA-lagen som samvets- och lojalitetsfråga

På onsdag 18 juni röstar riksdagen om den s k FRA-lagen, vilken ger Försvarets Radioanstalt (FRA) i uppdrag att avlyssna all kabelburen kommunikation som passerar Sveriges gränser. Det innebär att FRA utan domstolsbeslut kan ta del av all e-post, sms och telefoni som passerar Sveriges gränser.

Själv är jag klar i min uppfattning och den är att lagen bör stoppas. Såväl rättssäkerheten (de demokratiska kontrollmekanismerna över FRA är alldeles för svaga) som den personliga integriteteten (det är väl i princip bara brevpost som FRA inte skall kontrollera) urholkas på ett sätt som inte på något sätt är rimligt i förhållande till de säkerhetsvinster som eventuellt skulle göras.

Enskilda riksdagsledamöter från de borgerliga partierna utsätts nu för en stark press att bryta partilinjen och rösta efter sitt samvete. Fredrik Federleys (c) offentliga och publicitetssökande pajaserier - där han koketterar med att han skrivit ett anförande med två alternativa slut, beroende på var han landar i frågan - kan vi lämna därhän. Men för andra enskilda riksdagsledamöter är det uppenbart är där finns en uppriktig tvekan och osäkerhet om vad som är "rätt" att göra i denna fråga. Som ledamot är du vald att representera inte bara väljarna, utan också ditt parti och du kan därför inte avvika från partilinjen hur som helst. Saken bli än mer komplicerad av den uppmärksamhet och prestige som vuxit fram i frågan inför omröstningen.

Folkpartisten Ture Königson avgjorde 1959 frågan om införandet av allmän tilläggspension (ATP) genom att mot partilinjen lägga ned sin röst i den avgörande voteringen i riksdagen. Jag skulle bli uppriktigt (och positivt) förvånad om FRA-lagen stoppas genom att fyra borgerliga riksdagsledamöter på onsdag följer Königsons exempel och röstar efter sitt samvete.

I avvägningen mellan partilojalitet och samvete synliggörs hur viktig frågan är för de enskilda riksdagsledamöterna. Är frågan tillräckligt viktig kommer de att följa sitt samvete och rösta nej. Min bedömning i dag är att frågan inte är tillräckligt viktigt för de tvekande ledmöterna.

För den borgerliga alliansregeringen slutar omröstningen i vilket fall med ett bakslag. Om lagen stoppas blir det ett politiskt nederlag för Fredrik Reinfeldt. Om lagen röstas igenom uppfattas regeringen som maktfullkomlig, som piskar igenom ett lagförslag genom att tvinga enskilda ledamöter att rösta mot sitt samvete.

Låt oss hoppas att socialdemokratin kommer att värna den personliga integriteten lika starkt i en eventuell regeringställning som man nu gjort i opposition.

Uppdatering: Jag tror i dag måndag fortfarande att lagförslaget kommet att gå igenom, och jag kommenterar FRA-lagen i P4 Extra samt i Aftonbladet här och här.

6 kommentarer:

Sven Svensson sa...

Socialdemokraterna? Värna om integriteten? Var det menat som ett skämt och jag missade ironin helt och hållet?

Bodström kuppade igenom teledatalagringsdirektivet i EU, minst lika integritetskränkande som FRA-lagen, som redan låg som ett utkast hos försvardepartementet under vår förra regerings mandatperiod. Att nu sittande regering plockar upp och genomför detta är fullkomligt obegripligt.
Jag röstade på alliansen för att bli av med Bodström, just för att han över huvudtaget inte bryr sig om integritet. Mycket nytta det gjorde.

Ulf Bjereld sa...

Jodå - ett litet uns av ironi fanns det allt i slutmeningen om socialdemokraterna...

Operalogg sa...

Jag väljer att inte uppfatta den eventulla ironin och hoppas att en socialdemokratisk regering har större ambitioner än alliansregeringen. Det är kanske blåögt, men några illusioner måste man väl få lov att ha.

Ulf Bjereld sa...

Jodå, hoppet har jag gemensamt med Operalogg. Men Tomas Bodströms tidigare agerande har onekligen reducerat socialdemokaternas trovärdighet i dessa frågor.

Castor sa...

Jag håller tummarna. Nu är det upp till bevis för många liberaler - hur viktig är den personliga integriteten som de säger sig strida för? Dessvärre är det nog så som SvD-ledarsidan skrev idag (tror jag) nämligen att unga ledamöter med karriären framför sig tvekar mer inför att frondera än äldre och tryggare personer. Så, fler äldre i Riksdagen så att vi får fler ledamöter med egen integritet och kan värna allas vår integritet.

Kerstin sa...

Och jag har gett upp både hoppet de flesta av mina illusioner, fast jag förlorar ständigt flera sådana, trots att jag alltid tror att jag inte har fler att förlora.

Jag är dock fortfarande glad för att jag fick leva mina bästa år i världshistoriens bästa kompromiss, synd att den tog slut ganska snabbt, sett ur historiskt perspektiv.