2007-10-25

Vart går moderaterna?

Moderaternas partistämma aktualiserar frågor om partiets ideologiska och politiska förnyelse. Min hustru och kollega Marie Demker brukar diskutera moderaternas förändring i termer av att partiet börjar påminna om ett s k catch all-parti. Ett catch all-parti tonar ned sin ideologi, vill inte representera någon enskild social grupp utan anpassar sin politik så att den skall få så starkt stöd i väljarkåren som möjligt. "Lyssnar in", som Fredrik Reindfeldt brukar säga. Det demokratiska partiet i USA brukar användas som ett exempel på ett catch-all-parti.

Jag är skeptisk till catch all-partier. Ett catch all-parti driver inte opinionen och politiken framåt, utan bildar eftertrupp till opinionssvängningar och tidsanda. Catch all-partier har ingen vision som förmår mobilisera väljarna. Fredrik Reinfeldt framstår också i dag mera som en administratör, en tekniker som vill genomföra den mest förnuftiga politiken - bra för alla och envar.

Catch all-partier bidrar till att dölja í stället för att täcka av politiska skiljeliner. De avpolitiserar politiken, sätter fokus på person och handlingskraft i stället för på ideologi och sakfrågor.

Jag är lite orolig för att moderaterna i sin iver att fjärma sig från den vänster-högerskala som så starkt strukturerar svensk politik lämnar högerflanken öppen för Sverigedemokraterna att etablera sig på. Samtidigt är det förstås orimligt att begära av moderaterna att de skall hålla fast vid sin klassiska högerpolitik endast av det skälet att Sverigedemokraterna annars kanske skulle ta deras på den politiska vänster-högerskalan.

Jag tillhör dem som är ganska säker på att Sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen. Partiets ursprung i extremhögern blir ett hinder, och skiljer ju Sverigedemokraterna från t ex Dansk Folkeparti. Men osvuret är bäst. Europavalet 2009 kan bli en språngbräda, såvida inte Junilistan lyckas fånga upp tillräckligt många borgerligt sinnade EU-motståndare (vänstersinnade EU-motståndare kan alltid rösta på miljöpartiet eller vänsterpartiet).

Socialdemokratin bör akta sig för att möta Reinfeldt med hans egna vapen. En del har menat att även socialdemokratin är på väg att bli ett catch all-parti. Arbetarklassens andel av befolkningen minskar och för att vinna makten gäller det ju att få med sig medelklass och marginalväljare. Men jag tror att att Reinfeldts apolitiska framtoning bättre möts med ideologi och betonande av de sociala skiljelinjerna. Dessutom mår demokratin bättre av att dessa skiljelinjer synliggörs än att de förnekas.

12 kommentarer:

Gärningsmannen sa...

1. Orginal catch-allpartiet är tyska socialdemokraterna, i alla fall om vi skall tro begreppets uppfinner Otto Kirchheimer.

2. Sverigedemokraterna har hittills haft den egenskapen att de tar mest från socialdemokraterna. Det bör således inte främst vara borgerligt sinnade som frestas att rösta på ett främlingsfientligt parti i kommande EU-val.

Grue sa...

Sd kommer att komma in i riksdan med en smäll. Deras siffror måste räknas upp med ca 50 %, men detta är nåt som konsekvent mörkas av "opartiska" statsvetare. Man vet att om Sd:s verkliga siffror skulle komma ut skulle det gynna partiet. Källa:

http://robsten.blogspot.com/2007/10/sd-kommer-in-i-riksdagen-2010.html

Svenska forskare springer maktens ärenden.

Ulf Bjereld sa...

Gärningsmannen bidrar till mytbildningen att särskilt socialdemokrater skulle vara benägna att rösta på Sverigedemokraterna. Så är det inte. Enligt VALU 2006 röstade 1.4 procent av dem som stödde (s) i valet 2002 på (sd) 2006. Motsvarande andelar för de övriga partierna var 1.3 för (v), 1.3 för (mp), 1.0 för (c), 0.8 för (fp), 1.0 för (m) samt 2.0 för (kd). Av dem som röstade på övriga partier, blankt eller inte alls 2002 eller var förstagångsväljare 2006 röstade ca 45 procent på (sd) 2006.

Socialdemokraterna är det överlägset största partiet i svensk politik. Det innebär att andelen (sd)-väljare som kommer från (s) alltid kommer att vara hög. Men det är faktiskt en annan sak.

EU-kritiska socialdemokrater kan i EU-valet välja att rösta på (mp) eller (v). Motsvarande alternativ finns inte på den borgerliga sidan.

Grue ägnar sig åt politiskt önsketänkande. Det är mänskligt. Ingen kan naturligtvis med säkerhet veta vad som händer i 2010 års val. Men tanken på en nationell statsvetarkonspiration mot (sd) talar för sig själv.

Anonym sa...

Fast VALU var väl den mätning som underskattade SD mest. 1,9% vs 2,9% om inte minnet sviker.

Kerstin sa...

Ska man försöka sia om framtiden, vilket alltid blir gissningar, så tror jag att sd kan komma in i riksdagen. Om så blir fallet tror jag beror på hur de etablerade partierna lägger upp sina valkampanjer nästa gång. Men partiet förblir litet, även om de kommer in i riksdagen.

Sedan tror jag att socialdemokraterna kommer tillbaka till makten 2010, folk märker inte så stor skillnad för vad högern gör nu kan inte göras ogjort och socialdemokraterna vågar inte göra sig ovänner med den medelklass som högern har gynnat (än så länge), och sedan kommer sd att ånga fram som tåget vid nästa val 2014.

Detta är ett värstascenario, och dessvärre tror jag att risken för detta är ganska stor.

Viktor sa...

Bjereld skriver: "Gärningsmannen bidrar till mytbildningen att särskilt socialdemokrater skulle vara benägna att rösta på Sverigedemokraterna. Så är det inte."

Men det verkar ju åtminstone vara så (enligt VALU som du själv hänvisar till) att det SD attraherar väljare från hela det politiska fältet. Således är ditt försök att klassificera SD som ett parti som främst lockar högerväljare inte korrekt heller.

Ulf Bjereld sa...

Viktor: Det är sant att partierna i 2006 års val släppte ungefär lika stor andel av sina väljare till sverigedemokraterna. Men skärskådar man sverigedemokraternas ideologi så hamnar det helt klart en bra bit till höger på vänster-högerskalan, inte minst genom sin uppslutning bakom nationen och familjen (klassiska konservativa värden). Så framåt tror jag att partiet har större möjlgheter att attrahera högerväljare än vänsterväljare. Särskilt i EU-valet, där EU-skeptiska vänsterväljare kan rösta på miljöpartiet och vänsterpartiet, medan EU-skeptiska högerväljare inte har någonstans att gå (utom möjligen till junilistan).

A-K Roth sa...

Var inte fördelningen av dem som gick från SocD till SD (SD-light till SD-heavy?:)) också regionalt betingat? Man hörde ju mycket om hur det blev i t.ex. Skåne.

Viktor sa...

Ulf: Fallet SD visar ju på att höger-vänsterskalan inte är särskilt användbar. Jag trodde att den främst speglade partiernas ekonomiska synsätt - från planekonomi längst ut till vänster till kapitalism längst ut till höger. Jag är inte riktigt säker på om jag håller med dig om att uppslutningen bakom nationen och familjen främst är "höger-värderingar". Folkpartiet (åtminstone så som Folkpartiet såg ut innan 2002) ser jag snarast som en motståndare till nationalstatstanken, samtidigt som de är "höger" i ekonomiska frågor. SD å andra sidan har ju många marknadsskeptiska åsikter där globalisering och frihandel knappast ses som något enbart positivt. I och för sig tror jag att ingen röstar på SD för deras ekonomiska politik, lika lite som för deras skolpolitik. Man röstar på SD för att man är negativt inställd till invandring, och där tror jag att partiet fortfarande kan hitta åsiktsfränder från hela det politiska fältet.

Ulf Bjereld sa...

Till a-k: Jag känner inte till om det finns tillgängliga data som gör det möjligt att bryta ner övergångar till (sd) efter region. Men visst, det vore intredssant att se.

Till Viktor: Folkpartiet är ju ett liberalt parti och därför inte särskilt intresserade av familjen eller nationen, men desto mer av frihandel. Sverigedemokraterna hamnar till höger eftersom de betonar värden som är förknippade med en konservativ ideologi, där familjen och nationen har en stark ställning, men inte frihandeln.

Sören Holmberg visar i sin artikel "Sverigedemokrater - vilka är dom och vad vill dom?" (baserad på 2006 års SOM-undersökning) att endast 11 procent av Sverigedemokraterna placerar sig till vänster medan hela 43 procent placerar sig till höger (46 procent placerar sig varken eller). De är också t ex mer positivt inställda till att minska den offentliga sektorn än genomsnittsväljaren.

Dogge sa...

Det skulle vara intressant att läsa vad du anser om socialdemokraterna som catch all-parti. Enligt den forskning som förmedlas på grundutbildningen på din egen institution är ju (s) själva sinnebilden av ett catch all-parti.

Ulf Bjereld sa...

Till Dogge: Många catch all-partier började som masspartier, som t ex flera socialdemokratiska partier. När "massan" minskar t ex genom att arbetarklassens andel av befolkningen blir allt mindre tenderar masspartiet att hantera situationen genom att vända sig till nya och bredare väljargrupper. Samma resonemang kan föras med avseende på bondeförbundets omvandling till centerpartiet.

När det gäller svensk socialdemokrati är frågan om det partiet inte blivit mera av ett s k kartellparti i stället för ett catch all-parti. Men det är en fråga som är värd sin egen bloggpost, så låt mig återkomma till den.