2007-10-04

Om brott och straff

Moderaterna är det politiska parti i Sverige som historiskt sett starkast förespråkat en kriminalpolitik baserad på lag & ordning och på strängare straff för brottslingar. Därför kommer det inte oväntat att Beatrice Ask på DN Debatt i dag vill ge domstolarna möjlighet att vid sidan av livstidsstraffet döma ut längre tidsbestämda fängelsestraff än tio år.

Det är möjligt att straffskalorna bör ses över, eftersom skillnaden mellan ett livstidsstraff (i praktiken minst 18 år) och en tioårig fängelsedom kan vara oproportionerligt stor i förhållande till att det många gånger är ganska små skillnader mellan de brott som föranlett straffen. Men Beatrice Asks förslag inramas i artikeln med formuleringar som luktar inrikespolitik lång väg.

De grova våldsbrotten "har ökat stadigt" de senaste åren. Samhället har "förråats". Misshandel har blivit ett "vanligt brott". Regering och riksdag "måste markera mot våldet", bl a genom att "öka antalet poliser". En sådan inramning av förslaget rimmar illa med Asks argument i artikeln att förändringen av straffskalan främst syftar till att möjliggöra "för domstolarna att göra nyanserade bedömningar av vilket straff som bör dömas ut i varje enskilt fall" och att dagens straffskala "är svår att förena med grundläggande principer om proportionalitet och rättvisa". Retoriken urholkar trovärdigheten. Hunden känns igen på håren.

Tendensen i dag går mot att livstidsdömda får tillbringa allt längre tid i fängelserna. Det är ett av skälen till att diskrepansen i förhållande till de tidsbegränsade straffen ökar. Livstidsstraffet bör avskaffas.

Min maggrop instämmer med Henrik Tham, professor i kriminologi vid Stockholms Universitet, som tror att Beatrice Asks förslag enbart handlar om politik och inte om att försöka minska brottsligheten. Till Ekot säger han angående den avskräckande effekten av långa fängelsestraff:
Om man tar det grövsta, mord och dråp, så kan inte vi inte se att det har någon som helst avskräckande effekt.

P.S. Högerledaren Jarl Hjalmarson var ett lysande undantag från högerns fixering vid strafftänkandet.

P.P.S I dag skriver jag på förre DN-journalistens Bengt Albons nystartade Utrikesbloggen. Texten är en replik till Henrik Liljegrens tidigare artikel (ordförande för Svenska Atlantkommittén och tidigare ambassadör) om Sverige och Nato.

10 kommentarer:

Kerstin sa...

Ulf:
Jarl Hjalmarsson var precis likadan som alla andra högermän så länge han satt som ordförande i högerpartiet, i min ungdom alltså, men sedan han avgått, och började informera sig, kom han att inta en helt annan ståndpunkt, som var hedrande. Då insåg han vad det handlade om.

Det värsta är väl att för moderaterna är det, som alltid, USA som är modellen och där sitter, vad jag förstår, en oproportionerligt stor mängd av innevånarna, mest svarta, i fängelse (varav somliga är privata företag med vinstsyften, hur lång tid dröjer det innan moderatregeringen föreslår privata sådana i Sverige tro?).
Att låsa in folk för lång tid blir då ett sätt att skaffa billig arbetskraft till de företag som driver fängelser, ett modernt slavari alltså.

Ulf Bjereld sa...

Kerstin, du har nog rätt i det att det var först efter det att Hjalmarson avgått som partiledare som han började förespråka en mer humanitär fångvård. Anar att det hade varit svårt tidigare, med tanke på högerns kärnväljares åsikter i frågan. Hjalmarson var också ordförande för Röda Korset under några år.

Jag finner det inte uteslutet att moderaterna så småningom kommer att föreslå privata fängelser i Sverige. Men då tror jag att vi också får en mer sammanhållen diskussion om hela kriminalpolitiken. Det har ju varit en oerhört stark omsvängning i riktning mot strafftänkandet, jämfört med 1970-talets inriktning mot vård och rehabilitering.

Kerstin sa...

Ulf:
Det har ju varit en oerhört stark omsvängning i riktning mot strafftänkandet, jämfört med 1970-talets inriktning mot vård och rehabilitering.

Jo så är det förvisso. Man skulle kunna tro att hela Sverige har bytt befolkning sedan dess, för landet befolkas av en helt annan art idag, om vi får tro massmediapropagandan och smutskastningen av alla som råkar illa ut, blir arbetslösa, sjuka eller har den dåliga smaken att bli gamla.

Dessvärre så har ju socialdemokraterna så att säga tagit över de borgerligas idépaket på området, och fortsatt i tangentens riktning efter varje borgerlig regeringsperiod. Detta är övermåttan dystert, och inger inte mycket hopp för framtiden.

Jag betecknar mig själv som socialdemokrat (på vänterkanten men icke partiansluten) och socialdemokraternas svek de senaste 20 åren har gjort mig fullkomligt rasande, samtidigt som jag inte begriper varför man svikit alla sina ideal - i praktisk politik, ja tom i retoriken.

G. Tikotzinsky sa...

Vad gör man med en galning som promenerar in på en skola och skjuter ihjäl ett halvdussin elever? Enligt Ulfs svenska recept skall han dömas till 10 år, och släppas efter 5-6 år. Det låter tryggare att en sådan galning får sitta bakom lås och bom resten av sitt liv - utan permissioner och utan någon som helst möjlighet att bli frisläppt.

Som så mycket i livet så är juridik en praktisk tillämpning av statistik. Domstolens uppgift i ovanstående fall är att skilja populationen [rehabiliterbara brottslingar] från populationen [icke-rehabiliterbara brottslingar]. Att döma en rehabiliterbar brottsling till livstidsstraff skulle innebära ett alpha-error, medan en tidsbestämd dom för en icke-rehabiliterbar brottsling innebär ett beta-error.

Jag förespråkar att minska beta-error till "noll", trots vetskapen att det kan leda till ett ganska stort alpha-error. Jag föredrar att min familj och resten av de laglydiga medborgarna kan leva i trygghet, i stället för rehabiliteringsprogram som riskerar att frisläppa en potentiell återfallsmördare. Life is tough.

Ulf Bjereld sa...

Till Kerstin: Jodå, visst har socialdemokratin dessvärre övertagit delar av den batongfilosofi som traditionellt kännetecknat den politiska högern. Men det finns motkrafter, såväl inom som utom partiet. Jag tror på en vändning, om än inte förrän efter nästa val(seger).

Johannes sa...

GT använder sig av det begrepp som kallas individualprevention inom juridiken , d.v.s. att ett samhälle uppnår en viss frihet från kriminalitet genom att låsa in storförbrytare för lång tid.
Leif G.W. Persson har sagt att 80% av brotten i Sverige begås av 20% av den svenska populationen.
Om det är sant är det en mycket god idé att låsa in dessa 20% i sinkabirum och kasta bort nyckeln.Individualpreventionens "sig själv till straff androm till varnagel" må vara en bortkastad tanke men logiken i att förhindra grova återfallsbrott genom selektiv inlåsning är glasklar.

Johannes sa...

Erratum; Skall givetvis stå "20% av den svenska KRIMINELLA populationen"

Kerstin sa...

G. Tikotzinsky:
Nu har vi ju hittills inte haft någon sådan incident i någon svensk skola. De är möjliga i USA framför allt pga att där finns så mycket vapen ute hos folk.

Sedan torde mängder av dessa vansinnesdåd ha med antidepressiva medel och psykopharmaca att göra. De flesta av dem som skjuter folk vilt är i själva verket drogade på ett eller annat sätt, eller lider just då av abstinensproblem, och rena psykfall som ingen brytt sig om.

Visst kan man tycka att de borde låsas in, om man struntar i vad det kanske handlar om och framför allt värnar om en sjuk läkemedelsindustri och dess profiter, men betydligt bättre vore att kräva förnuftiga förebyggande åtgärder.

G. Tikotzinsky sa...

Kerstin,
Innehållet i ditt svar var ganska väntat. Enligt din livsfilosofi har människor inte ansvar för sina egna handlingar, det är alltid någon annans fel. Om inte kapitalisterna i största allmänhet, så i alla fall läkemedelsindustrin.

Med en genial bloggkommentar omyndigförklarar du USAs (och många andra länders) hela domstolsväsen. Kerstin i Sverige kan minsann förtälja att de flesta hatbrott, rånmord, seriemord osv. i USA beror på att förövaren var deprimerad etc. Har du några empiriska bevis?

Låt oss vara pragmatiska: Charles Manson har suttit i fängelse sedan han arresterades 1970. Jag tycker det är en bra förvaringsplats för honom. Skulle DU vilja ha en frigiven Mr. Charlie som granne? Eller ta Israels egen Benny Sela. Han våldtog 13 kvinnor innan polisen lyckades ta honom. Han fick 35 år, och lär inte få någon rabatt eftersom han rymde (och fångades igen) förra året. Skulle DU, Kerstin, vilja gå en tur i en mörk park med en frigiven Benny Sela?

Så till Kerstins förvånande ide att eftersom allvarliga brott är ovanliga i Sverige så behövs ingen juridisk infrastruktur för att ta hand om dem. Hatbrott händer redan i Sverige, och det är förmodligen bara en tidsfråga innan ett terrorattentat också inträffar på svensk mark. Naturligtvis måste Sverige liksom alla länder vara förberedda på våldsbrott. Allt annat skulle vara att sticka huvudet i sanden.

Till sist, Kerstin: Vems ansvar är det om någon i framtiden placerar en bomb i Stockholms T-bana och mördar ett 50-tal oskyldiga? Kan du se offrens anhöriga i ögonen och säga - det är läkemedelindistrins fel, släpp fångarna loss!! Jag föredrar att förövarna placeras i en cell och dörren svetsas igen.

G. Tikotzinsky sa...

Så här står det i dagens NY Times:

"Mr. Taylor was found guilty of first-degree murder and sentenced to death at his trial in Queens in 2000. He and an accomplice, Craig Godineaux, were found to have forced seven people into a walk-in freezer at the Wendy’s in Flushing, bound and gagged them, then placed them on their knees before shooting each in the head."

Om man bortser från döds-straffet och fokuserar på brottet, så leder det till frågan vad Kerstin anser vara ett lämpligt straff? Jag hoppas svaret är mer än 10 år!