2007-04-01

Anti-amerikanismer

I dag skriver jag och Marie Demker i Dagens Nyheter om de framstående amerikanska statsvetarnas Peter J Katzensteins och Robert O Keohanes nyligen publicerade bok Anti-Americanisms in World Politics (Cornell, 2006). I boken argumenterar författarna för att det inte finns en anti-amerikanism, utan flera.

Författarna urskiljer en liberal anti-amerikanism som inriktar sig på företeelser i USA som inte är förenliga med liberala värden (t ex USA:s stöd till diktaturer, oviljan att prioritera frihandel och förekomsten av dödsstraff). En social anti-amerikanism tar utgångspunkt i den bristande jämlikheten och de tillkortakommanden i sociala välfärdsfrågor som den amerikanska staten uppvisar (t ex villkoren på arbetsmarknaden eller situationen för de tiotals miljoner som saknar sjukförsäkring). Den tredje typen benämns suveränitets-nationalistisk anti-amerikanism och tar fasta på USA som ett hot mot andra staters självständighet och kulturella särart (t ex Coca-Colas och McDonalds segertåg över värden). Till sist identifierar författarna en radikal anti-amerikanism, där USA:s politiska och ekonomiska makt uppfattas som ett direkt hot mot andra folk och länder.

Författarna betonar begreppet anti-amerikanisms nedsättande karaktär. USA-kritik som framförs globalt karaktäriseras ofta som ”anti-amerikanism”, för att avfärda debattören som icke-seriös. Men när samma fräna kritik framförs internt i USA ryms den inom en normal politisk debatt.

Bokens förtjänst ligger i den kreativa och analytiskt skickliga diskussionen om vad vi egentligen menar när vi talar om anti-amerikanism. Den omöjliggör för varje seriös debattör att fortsättningsvis använda begreppet på ett slentrianmässigt eller nedsättande sätt. Därgeinom bidrar den också till att föra debatten om det amerikanska samhället och om USA:s roll i världen ett steg framåt.

4 kommentarer:

A-K Roth sa...

Intressant. Kärt barn har många namn... Ska hålla ögonen öppna för boken. Det du för fram öppnar för frågor som man måste läsa boken för att få asvar på. Som t.ex. dessa:

Om man är liberal anti-amerikan är man då samtidigt anti-Kina på samma grund?

Finns det en suveränitets-nationalistisk anti-svenskism som tar fasta på IKEA's segertåg?

TomTom sa...

läste en liknande, om kanske inte riktigt lika akademisk, bok som släpptes några månader efter usa's intåg i irak 2003 med titeln why do people hate america?. verkar i alla fall som att det finns ett stort gap mellan usa's självbild och hur resten av världen ser på det stora landet i väster. själv ser jag mig själv som vare sig anti-amerikan eller pro-amerikan - eller, när jag tänker efter kanske jag har inslag av både och... älskar mycket som är amerikanskt men har svårt för kombinationen av amerikansk nationalism och frihandel som tvingas på andra länder samt även den sociala utslagningen som drabbar många amerikaner. myten om att vem som helst kan "lyckas" i "the land of opportunitites" är ju i princip inget annat än just det - en myt.

G. Tikotzinsky sa...

Ulf,
Känner du till någon liknande studie av asiatisk anti-sinoism? En studie av anti-amerikanism blir komplett endast om fenomenet jämförs med de grundläggande krafterna bakom motsvarande fenomen i relation till Kina.

Det är också intressant att notera att de två företeelserna har regional karaktär. Europeisk anti-amerikanism och anti-sinoism skiljer sig naturligtvis i grunden, om det senare överhuvudtaget existerar. Under de år jag bodde i Singapore kunde jag också observera en milsvid skillnad mellan de lokala uttrycken för de båda anti-ismerna.

Det är kanske så att människan älskar att hata, och letar upp hatobjekt för att tillfredsställa detta basbehov som Maslow missade? Hur skall man annars tolka anti-amerikanismen sett i kontext med anti-brasilaism i Sydamerika, anti-persoism i Centralasien, osv?

A-K Roth sa...

tomtom, som boende i USA kan jag bidra med att "USA" inte har någon enhetligt självbild. Det varierar, från dem som inte tror USA kan göra något fel till dem som tror allt USA gör är fel. Lika tråkigt som om svenskar skulle få för sig att allt Sverige sysslar med är fel (även om mycket, som i alla länder, har varit det)